Sagan om mitt hår...
Sagan om mitt hår fortsätter...
Så jag gick till frisöören idag. Bad henne klippa port av det slitna topparna. Hon sa att hon nog skulle ta (visar med händerna 5 cm) en bit på längden, sedan klippa upp.
Jag andas djupt när hon börjar toppa lite. Sedan hör jag hur hon pratar om en kort page, jag säger nej. Sedan frågar hon om jag inte ska ta en kort lugg, jag säger nej igen. Hon klipper och klipper. Sedan klipper hon ännu mer och sedan lite till. Lock efter lock faller mot golvet. Det blidde ingen page. Det blidde ingen kort lugg. Det blidde ingenting... Någonstans i landet ingenting.
Där sitter jag sedan medan hon "flikar ur" hårt (vilket verkar betyda att hon i mitt fall TUNNAR UT håret), och "klipper stödhår" för att det ska "orka upp" (vilket tydligan betyder att hon tunnar ut det ännu mer). Färgen ska jag inte bry mig om, om jag vill bli blond snart igen. Jag fattar inte vad som händer riktigt förrän hon är klar. Tadaaaaa! Jag har precis beställt "Signe 80:s". Det blidde en megatantfrisyr!
Inte gråta, inte gråta...
betala
le... humma lite på frågan om jag vill klippa mig hos henne senare någon gång och får hennes namn och arbetstider. Hon verkade gilla mig...
Cykla hem.
GRÅTA!
Ställer mig framför spegeln, sprayar, fixar, försöker sätta upp. För kort!
gråter ännu mer
Frågan är hur kommentaren: "Du ser ut som en tuff tjej, så vi klipper till det lite tuffare" kan resultera i en totalt förnedrande tantklippning!
Fy fan vad jag är ful! Har ärligt talat aldrig i hela mitt liv varit så ful som jag är nu. Har inget hår kvar och en konstig gulorange ton i håret. Det är platt, tunt och jättekort. Ni kan inte föreställa er och av någon sånär självrespekt väljer jag att inte lägga upp någon bild på min förnedring.
Nu har jagmått dåligt i flera timmar, isolerat mig från omvärlden och äääntligen har kommit på en nödlösning. En nödlösning som kan bli bra. Den är hemlig än så länge.
Imorgon blir det mössa igen i skolan. Inga mer tårar, men självförtroendet ligger under stortånageln.
Så jag gick till frisöören idag. Bad henne klippa port av det slitna topparna. Hon sa att hon nog skulle ta (visar med händerna 5 cm) en bit på längden, sedan klippa upp.
Jag andas djupt när hon börjar toppa lite. Sedan hör jag hur hon pratar om en kort page, jag säger nej. Sedan frågar hon om jag inte ska ta en kort lugg, jag säger nej igen. Hon klipper och klipper. Sedan klipper hon ännu mer och sedan lite till. Lock efter lock faller mot golvet. Det blidde ingen page. Det blidde ingen kort lugg. Det blidde ingenting... Någonstans i landet ingenting.
Där sitter jag sedan medan hon "flikar ur" hårt (vilket verkar betyda att hon i mitt fall TUNNAR UT håret), och "klipper stödhår" för att det ska "orka upp" (vilket tydligan betyder att hon tunnar ut det ännu mer). Färgen ska jag inte bry mig om, om jag vill bli blond snart igen. Jag fattar inte vad som händer riktigt förrän hon är klar. Tadaaaaa! Jag har precis beställt "Signe 80:s". Det blidde en megatantfrisyr!
Inte gråta, inte gråta...
betala
le... humma lite på frågan om jag vill klippa mig hos henne senare någon gång och får hennes namn och arbetstider. Hon verkade gilla mig...
Cykla hem.
GRÅTA!
Ställer mig framför spegeln, sprayar, fixar, försöker sätta upp. För kort!
gråter ännu mer
Frågan är hur kommentaren: "Du ser ut som en tuff tjej, så vi klipper till det lite tuffare" kan resultera i en totalt förnedrande tantklippning!
Fy fan vad jag är ful! Har ärligt talat aldrig i hela mitt liv varit så ful som jag är nu. Har inget hår kvar och en konstig gulorange ton i håret. Det är platt, tunt och jättekort. Ni kan inte föreställa er och av någon sånär självrespekt väljer jag att inte lägga upp någon bild på min förnedring.
Nu har jagmått dåligt i flera timmar, isolerat mig från omvärlden och äääntligen har kommit på en nödlösning. En nödlösning som kan bli bra. Den är hemlig än så länge.
Imorgon blir det mössa igen i skolan. Inga mer tårar, men självförtroendet ligger under stortånageln.
Kommentarer
Postat av: Micke
Nååå men lilla vän. Lämna hennes uppgifter till mig så ska jag besöka henne med en vass sax...
Postat av: Annika
Ja gör det! Buhuu... vill inte vara få här ful! :*(
Postat av: Elin
Men du...stackare. Förhoppningsvis känns det bättre snart. Det kan kanske vara lite tröstande att veta att håret växer ut så småningom. Det kommer jag att försöka trösta mig med på fredag om min färgning och klippning blir dålig. Vi ses på onsdag!
Postat av: Annika
Jovisst växer det ut, men som det ser ut nu lär det inte bli bättre när det väl gör det, eftersom jag inte har någon frisyr över huvud taget att växa till. Önskar jag iaf kunde sätta upp det med ngra spännen el i en svans, men de e för kort...
Postat av: Frida
Stackars! kram.
Trackback