Annika - Livet är en schlager

Sitter och formligen vältrar mig i tentaångest och panik. Måste ju på något sätt gilla känslan, eftersom jag försätter mig i den gång efter gång. I mina glansdagar hade jag någon form av framförhållning... men bara en annan typ av ångest, nämligen ångesten över nästa grej som ska lämnas in eller läsas. Dubbel bestraffning med andra ord. Eller vad man nu kan kalla det.

Det enda positiva jag kan se med tentaångesten är den kreativitet den föder på andra plan. Denna gång har det blivit kåseriskriverier, matlagning, stickning, städning och läsning av annan litteratur än just kurslitteraturen.

Jag blir så ynklig och egocentrerad av detta självdestruktiva beteende, eftersom jag vill att precis ALLA ska tycka synd om mig. Men vad är det som de ska tycka synd om? Att jag försatt mig i en situation som är alldeles frivillig? Att jag har prioriterat andra saker som jag upplevt som mer lustfyllda?

Dumheter av mig!

Hade jag träffat på mig själv nu hade jag sagt: " Men staaackars dig Annika som valt att vänta med tentan i sista minuten och även nu sitter och fördriver värdefull tentatid på ett meningslöst blogginlägg som du inte ens själv skulle plåga dig igenom! och stackars dig som har så många du tycker om och så roliga saker i ditt liv, som du väljer att lägga tiden på istället för att skriva tenta och läsa om en fackbok du redan läst förut!

Men oj vilken hamig person jag är! Ta dig i kragen förfan Annika och sluta tyck synd om dig! Skriv tentan nu så kan du göra chokladbollar som belöning sen.

Jo förresten! Jag åker inte på funken ikväll för jag ska skriva tenta istället.

Imorgon: Popuärlittersturskurs och tjejgruppen i drama på kvällen! Great fun :)



---> En sötbild på Bosse för att kompensera upp det deprimerande innehållet!