Min storslagna dröm
En storslagen dröm verkar nästan vara ett måste om man är över tjugo år och flyttat hemifrån. Alla har det! Alla utom jag... När jag pratar med folk i min omgivning vill de antingen flytta utomlands och jobba, starta eget företag eller sticka iväg på volontärjobb i fattiga länder. Min dröm är att vara så lite storslagen som möjligt. Det låter kanske konstigt, men jag ska försöka förklara:
Jag skulle vilja bli en sån där tråkig människa i stripigt råttfärgat hår som läser konstiga böcker på fritiden och därmed blir lite mer konstig. En sån där som går i svampskogen i timmar bara för att hitta en kantarell som sedan steks omsorgsfullt med smör och läggs på en skiva grovbröd. En människa som folk pratar om men inte med. Helst skulle man nog vara bibliotekarie så att alla myter om tråkiga människor i det yrket stärks ytterligare.
Inte ska jag ha någon kompis heller förutom kanske en bekant som jag kan samåka med när jag ska på någon studiecirkel i Albanisk konst på söndagskvällarna och som jag kan ta en kopp te med på helgen och inte prata om nåt med. Bara äta sega äckliga drömmar och sitta i ett tyst kök där det enda som hörs är skrapet av teskedar i botten på kopparna och tickandet av ett abnormt stort gökur på väggen. Det vore livet det!
Vart börjar man då? Jag är nog tyvärr lite på fel spår om jag ska uppfylla min destruktiva dröm. För det första är jag alldeles för social och festsugen. Jag borde nog börja dra ned på festandet och inte svara (eller ringa) så mycket i min telefon... Sen ska jag nog sluta att färga håret och ta ut alla piercingar. Töjsmycken i öronen ger nog inte heller den där "gråmusliknande" stilen jag är ute efter. Den stilen som gör att man blir osynlig i ett rum så fort det befinner sig mer än två andra människor i det. Jag kasnke borde börja med knyppling eller börja spela nyckelharpa?
Det ser tyvärr hopplöst ut för mig för tillfället... men en sak jag däremot kan satsa på är att bli en galen katttant! Jag levde trots allt med sex katter hemma en period då Ernst och Rut fått en kull på fyra livsglada knoddar. Kvalificeras jag som katttant om jag har tre kissar, eller måste jag skaffa några till? Ojoj, det klarar inte mitt studiemedel även om jag tar lån... jag får tänka långsiktigt där tror jag och stadigt öka med antalet katter med åren.
Min dröm är väl som alla andras: Det krävs att man jobbar hårt för den och inte ger upp... synd bara att jag gillar att ta plats och vara "lite för mycket". Det är helt enkelt alldeles för roligt att vara jag!