Annika - Livet är en schlager

Sedan i fredags är alla föreställningar över och jag saknar redan mina bråk med grilltanten, att få sjunga om onani och åka på stryk av Josefin.

Jag saknar pensionärerna, apan (som jag i ärlighetens namn är lite rädd för), David, Jocke, Jessica... Allihopa! De är som mina vänner, fast de inte finns mer än i rolltolkningarna hos mina vänner i klassen.

Klassen. Vad kan man säga? Vad kan JAG säga? Annat än att jag blir glad i magen av er. Sådär som jag annars bara blir när jag är förälskad. Är jag månne förälskad i åtta personer samtidigt?

Vilken total lycka att få utbilda sig tillsammans med så fina, givmilda, omtänksamma och genuina personer. Alla så totalt olika och kompletterande. Jag får vara jag och de tycker ändå om mig. Med alla egenheter och dumheter. Fantastiskt!

Såg "En herrgårdssägen" ikväll med gänget ikväll. Den var bra, men vi var tusan bättre! Nu ska jag krypa ned i min renbäddade säng och njuta!