Annika - Livet är en schlager

Nu är det över alltså... de har satt sig i bilen och åker ifrån mig.

Dagarna vi haft har varit otroligt fina! Niklas och Tomas då... vilka lirare! Oj vad jag tyckte bra om dem. Vi har spelat kubb och badminton, ätit gott, festat, promenerat, gått på stan och gluttifierat, surrat och legat och stekt i solen. Nu är de fina minnen som jag kan ta med mig. Stockholmsresan i augusti måste bli av! Oavsett om hur min situation ser ut under sommaren.

Nu har jag även reslust för första gången på länge! Mickis och Niklas ska till Grekland och Thailand i sommar. Tomas till Kina. Jag ska... hum... en vända till Luleå? Ne, nu känner jag att jag vill hitta mig en karl och åka med dem!

Jag saknar henne så mycket redan. Mickis står för allt jag gillar i världen, min syster och vän i hjärtat. Det är så det känns. Hon är den oförstörda länken till min barndom.
Tillsammans är vi odödliga.
Känslan av absolut helhet.
Nu när hon är på väg bort igen känner jag mig inte alls hel. Vi ska ju vara tillsammans! Det är ju det som är meningen. Det har jag alltid vetat.

Nu väntar vardagliga bestyr: träning, städning och skolarbete. Men innan jag tar itu med det så måste jag tänka lite på hur vi har haft det och vara i cybervärlden en stund.

Ska lägga upp bilder när Tomas skickat dem. Tills dess kan jag bjuda på lite från min egna kassa kamera. Men inte riktigt nu...