Hoppashoppashoppas
...att det inte är vad jag fruktar! Ernst är dålig med samma symptom som Bosse hade i somras. Kissa var tionde minut med endast lite urin varje gång. Inte gör det mig lugnare att veterinären sade att Bosses sjukdomstillstånd kunde vara genetiskt eftersom han var så ung, okastrerad och fick urinstopp. Det brukar ske med gamla, kastrerade hanar.
Jag mår illa av at tänka på att jag måste ringa veterinären imorgon. Har gjort ett tjugiotal av dessa samtal i somras. Jag vet vad de kommer att säga när jag beskriver symptomen. Ska berätta om Bosse för att understryka mina misstankar. Kräva att få komma in med honom! Jag tänker inte låta dem på djursjukhuset missa signaler och tester.
Min stora rädsla är att få en repris av det hemska jag gick igenom för någon månad sedan.
Mina katter är mina skatter! Det gör så ont i mig när de mår dåligt och är sjuka. Ernst har en helt fantastisk personlighet. Utan honom skulle mitt hem inte vara ett hem.
Tankar snurrar i huvudet....
"en ´stenkatt´är en stenkatt. De blir sällan helt bra.
Sjukdomsperioderna kommer och går"
"en möjlighet är operation, men vi kan inte garantera något"
Jag är mer rädd för att de ska göra för lite än för mycket. För så har det blivit gång på gång när jag haft att göra med veterinärer. De gör fel, för lite eller alldeles för sent...
Jag vill att jag bara ska se i syne... att jag ska vara fjantig och få skämmas över detta inlägg imorgon efter veterinärbesöket. Att jag ska vara en överbeskyddande, neurotisk kattmamma.
Tänker på er vännen.. finns här.
Hoppas och håller mina tummar att det inte är någon fara med Ernst! För övrigt är det väl dax att ses snart? :)
Nej men inte nu igen! Rapportera!