Mos i huvvet
Det känns som om jag är en förpackad smoothie... som om alla mina inre organ åkt i en mixer i 30 sek och sedan hällts tillbaka i mitt skinn. Beräknad kroppstemperatur: 14 grader.
Söta, underbara Frida körde in mig till veterinärerna i Vännäs (Röbäcks är på kurs!!! i två veckor!!! och tar därför inte emot patienter, Björkstaden svarar inte i telefonen och Göransson verkar lite skum). Nu är Ernst en liten mumiekatt. Han stapplar runt och är totalt o-Ernstig - stelbent, mosig i ansiktet och supertrött. Rut är fruktansvärt rädd för Ernst för tillfället. Han blev nämligen sövd för att ta ur urin för kontroll med kateter och spola rent blåsan. Jag glömde att han mådde så dåligt av sömnmedlet! det gjorde inte Bosse eller Rut, utan de återhämtade sig snabbt...
Imorgon ringer veterinären vi hade och berättar vad bakterieodlingen visat och om han hittat något i urinen förutom blodet han såg med blotta ögat. Jag vet inte vad jag hoppas... med Bosse sa de att han hade urinvägsinfektion första gången han var till vet. Det visade sig VÄLDIGT felbedömt. Jag hoppas kasnke att han hittar någon kristall av ett slag som kan krossas med hjälp av specialfoder. I vilket fall som helst så är det upplagt för en långfight för att få denne lille man frisk igen.
Han kissade på sig, spydde i buren och somnade i kisset och spyan när han blev sövd. Mumms vilken godbit! Jag längtar tills han lukar sig själv igen så jag kan dra in hans goddoft i näsan tills det snurrar i huvudet av kärlek och ömhet.
Jag kan inte låta bli att bli bitter. Igår när jag fikade på Göteborg med dana och hennes syster så berättade jag hur glad jag varit för att jag samlat ihop mig och fått nya krafter och positivism tillbaka efter jag gått i väggen. Jag kom hem och började skriva ned idéer jag fått till krönikor, kåserier och projekt. Jag han anteckna ned en femtedel innan Ernstkrisen kom. Mitt i arbetet kom den isande känslan i hjärtat när jag såg hur han mådde. Så fort jag hittat harmoni i livet så kommer något för att påminna mig om att jag inte, aldrig, nej får tro att jag kan andas lugnt.
Jag vill bara andas och leva ett tag. Tycker systematisk nedbrytning har komit för tätt. Juli och framåt har varit kaos och åter kaos!
Söta, underbara Frida körde in mig till veterinärerna i Vännäs (Röbäcks är på kurs!!! i två veckor!!! och tar därför inte emot patienter, Björkstaden svarar inte i telefonen och Göransson verkar lite skum). Nu är Ernst en liten mumiekatt. Han stapplar runt och är totalt o-Ernstig - stelbent, mosig i ansiktet och supertrött. Rut är fruktansvärt rädd för Ernst för tillfället. Han blev nämligen sövd för att ta ur urin för kontroll med kateter och spola rent blåsan. Jag glömde att han mådde så dåligt av sömnmedlet! det gjorde inte Bosse eller Rut, utan de återhämtade sig snabbt...
Imorgon ringer veterinären vi hade och berättar vad bakterieodlingen visat och om han hittat något i urinen förutom blodet han såg med blotta ögat. Jag vet inte vad jag hoppas... med Bosse sa de att han hade urinvägsinfektion första gången han var till vet. Det visade sig VÄLDIGT felbedömt. Jag hoppas kasnke att han hittar någon kristall av ett slag som kan krossas med hjälp av specialfoder. I vilket fall som helst så är det upplagt för en långfight för att få denne lille man frisk igen.
Han kissade på sig, spydde i buren och somnade i kisset och spyan när han blev sövd. Mumms vilken godbit! Jag längtar tills han lukar sig själv igen så jag kan dra in hans goddoft i näsan tills det snurrar i huvudet av kärlek och ömhet.
Jag kan inte låta bli att bli bitter. Igår när jag fikade på Göteborg med dana och hennes syster så berättade jag hur glad jag varit för att jag samlat ihop mig och fått nya krafter och positivism tillbaka efter jag gått i väggen. Jag kom hem och började skriva ned idéer jag fått till krönikor, kåserier och projekt. Jag han anteckna ned en femtedel innan Ernstkrisen kom. Mitt i arbetet kom den isande känslan i hjärtat när jag såg hur han mådde. Så fort jag hittat harmoni i livet så kommer något för att påminna mig om att jag inte, aldrig, nej får tro att jag kan andas lugnt.
Jag vill bara andas och leva ett tag. Tycker systematisk nedbrytning har komit för tätt. Juli och framåt har varit kaos och åter kaos!
Kommentarer
Postat av: Micke
Men kära vän, en massa kramar och tankar till dig och lilla godingen.
Trackback