Annika - Livet är en schlager

Idag var min domedag... eller den gick faktist ganska bra. Har fått tid för min avbitna tand och en för att byta en gammal fyllning som jag gjorde någon gång under mellanstadiet.

Jag hade med andra ord inte flera hål! Mamma trodde jag skulle ha fem, sex stycken. Tur att hon inte berättade det innan, för då skulle jag inte gått dit.

Johanna satt så fint på stolen vid mina fötter och agerade moraliskt stöd, trots att det var så tidigt på morgonen och jag kunde till och med slappna av lite bitvis. Det var mest i början då hon tog fram den fruktade och ökända KROKEN som jag trodde jag skulle börja grina eller spy, och i slutet då tandhyginisten skrapade tandsten och håret på stortåna reste sig. Annars pratade jag massa nervösprat som jag inte riktigt minns mer än att jag tänkte för mig själv:"Varför beättar jag det här?" och: "Det var väl en ovanligt dum fråga, som jag faktist redan vet svaret på".

Men nu är det gjort. Borren kommer fram först nästa besök.